Av Patrik Lantto, Professor ved Centrum för samisk forskning (Cesam) - Vaartoe ved Umeå universitet. 

Forskning i sig är något jag uppskattar, något jag brinner för, och i forskningsprocessen är arbetet med källmaterialet för mig, måhända för att jag är historiker, den kanske mest stimulerande delen. Rent generellt är det alltid fantastiskt roligt och spännande att titta på nytt källmaterial, material som kanske inte alls har använts i tidigare forskning och som har legat i sitt arkiv länge och väntat på att någon skulle upptäcka det och ta fram det i dagsljus. Nu är jag samtidshistoriker, vilket innebär att det material jag arbetar med inte är det allra äldsta, men det förtar inte min förtjusning när jag öppnar en ny arkivvolym.

Jag har arbetat med material från en rad statliga arkiv, och har hittat många väldigt intressanta dokument under de år jag arbetat som forskare. Även om det materialet är intressant, och mycket givande, är det dock ett helt annat källmaterial som jag har som min absoluta favorit. Detta är dock inte ett material som jag är vare sig först att läsa eller använda, tvärtom så är det ett material som är läst av många. Det förtar dock inte hur roligt jag tycker det är att läsa det. Materialet jag pratar om är Samefolkets Egen Tidning/Samefolket, som givits ut sedan 1918 och som utgjort ett centralt källmaterial i de böcker jag skrivit liksom i ett stort antal artiklar. Genom läsningen av gamla nummer av Samefolket så öppnas ett fönster, där jag kan se en del av en samisk samtid och där många olika samiska röster kommer till tals. Den följer stora samepolitiska händelser, men målar även upp fina personporträtt och ger en inblick i dagligt liv och mångas tankar. Men tidningen är mycket mer än bara ett källmaterial, det är faktiskt mycket mer av ett nöje än ett arbete att läsa den, och jag är glad att jag har den möjligheten i mitt arbete.

Alla forskare har måhända inte den här närheten till sitt källmaterial, men nu är jag som sagt historiker och vi är kanske något av ett speciellt släkte akademiker.

I alla fall är nog jag det.