Av Sven-Donald Hedman, arkeolog og post.doc., Senter for samiske stuider

Forskning och förmedling är tänkta att gå hand i hand, men i samband med att jag redogjorde för mina aktiviteter i FRIDA så uppstod en del reflektioner mellan förhållandet forskning – förmedling. Under samma tid som jag kämpade på med registreringen i FRIDA var jag ute och föreläste för elever på skolor (Laksvatn och Lakselvbukt här i Troms fylke) och allmänhet i Lakselvdal om samiska kulturminnen och hur man kan upptäckta och söka efter spår av samiska kulturminnen i landskapet.

Registreringen i FRIDA är ett utmärkt medel att visa på vilka aktiviteter som utförts av olika personer, men skillnaden på status mellan förmedling och forskning är stor. Vad gäller forskning avser jag jakten på vetenskapliga publiceringar i så kallade nivå 2 tidskrifter eller böcker, oftast internationella och engelskspråkiga. Inom forskarvärlden är publiceringar inom nivå 2 (den högsta nivån) av stor betydelse, dels för den egna karriären, men även för berörda institutioner. Desto mera poäng en institution har, desto mer pengar och större chanser till projekt får man. Det är väl inte så mycket att säga om det, utan alla är väl överens om att det är viktigt att publicera nya och spännande resultat.

Vad finns det då för konsekvenser utifrån nivåindelningen av vetenskaplig litteratur/artiklar? Ett exempel är den stora belastning som till exempel tidskrifter inom nivå 2 får. Acta Borealia är just ett sådant exempel. Där är det ungefär två års väntetid för att få en godkänd artikel publicerad. Väntetiden innebär bland annat problem när man som jag arbetar inom ett projekt och resultaten publiceras tre-fyra år efter att projektet avslutats.

Ett annat exempel är ”snuttefieringen” av artiklar. Istället för att skriva en längre artikel utifrån ett forskningsmaterial, så styckas materialet upp och fördelas genom flera småartiklar. Dessutom minskas intresset för tidskrifter som publicerar inom speciella och mindre fackområden. Så kallade populärvetenskapliga artiklar är väl idag nästan helt oprioriterade, eftersom det blir noll poäng i protokollet. Populärvetenskapliga artiklar är emellertid en viktig del av förmedlingen av nya forskningsresultat till ”vanligt” folk.

Efter en stunds grubblande kring dessa frågor fortsätter jag med FRIDA och jag har väl på känn att mina aktiviteter inte kommer att ge någon stor poängskörd hos henne. Jag skriver in mina föreläsningar för skoleleverna vid Lakselvbukt och Laksvatn. Elevernas ålder är tio till femton år. Föreläsningarna organiserades så att på förmiddagen berättade jag om samisk förhistoria med bland annat filmvisning. En genomgång gjordes också över vilka kulturminnen som kan finnas oavsett tid, från stenålder till historisk tid. Nya resultat presenterade från det projekt jag arbetar i ”Home, House and Household in the Circumpolar North”.

Efter lunch gick hela skolan ut för att se på hur olika kulturminnen kan se ut i landskapet. Det var ett uppsluppet gäng elever med lärare som begavs sig ut på exkursion, med en mängd frågor, alltifrån dinosaurieben till varför är den här stenen så vit. Syfte med föreläsningarna var att eleverna skulle bli uppmärksamma på sin kulturhistoria och gå vidare med att fråga till exempel sina föräldrar om de kände till några gamla kulturminnen i sina hemtrakter. Om eleverna får in några tips om kulturminnen kommer en arkeolog ut och ser på vad det kan vara för något. FRIDA är emellertid stenhård och ger noll poäng.

Föreläsningen för allmänheten några dagar senare var upplagd på samma sätt och med samma inriktning. De skulle bli medvetna om sitt kulturlandskap och kulturminnen. Jag förde även in denna förmedlingsdel i FRIDA, men återigen blev det noll poäng.

Jag reflekterar vidare under FRIDAs överinseende. Det är givetvis svårt att poängbedömma förmedlingsinsatser, men tänk om det fanns en nivå 2 för förmedling till skolelever. Vid närmare eftertanke kanske det inte skulle vara så bra. Eleverna skulle nog bli botad från all vetenskaplig forskning efter alla föreläsare som var på jakt efter poäng.

Fortsätter med inskrivandet i FRIDA, men hon är svårflörtad och poängen lyser med sin frånvaro. Jag har i alla fall ett trumfkort kvar; en artikel i en refreegranskad tidskrift ”Arkeologi i norr”. Glad i hågen skriver jag in mina uppgifter, men nej. Den är inte godkänd på någon nivå. Det blev noll poäng hos FRIDA. Det är väl ur detta faktum denna klagan uppstår, men jag kommer igen! Föreläsningarna hos eleverna och lärarna på skolorna vid Laksvatn och Lakselvbukt vill jag trots allt påstå var nivå 2 även om FRIDA har en annan åsikt.